Hårfriseringens historia. Del 2: Vilka frisyrer var trendiga under medeltiden och den tidigmoderna tiden?

Endast ett fåtal personer, huvudsakligen de som är intresserade av just detta ämne, har kännedom om detta eftersom vi normalt sett inte funderar på hur människor skötte sitt hår på medeltiden eller vilka frisyrer som var populära under barocken. 

Trots detta är det värt att lära sig lite fakta om hårfriseringens historia och trenderna från de svunna epokerna - detta är trots allt en oändlig källa till inspiration. Det kan sägas att frisering, skildrat i dess breda bemärkelse, uppkom när människan för första gången dök upp på jorden. I sin mest primitiva version handlade frisöryrket om att klippa, ofta med trubbiga verktyg, för långt och glest hår. Denna metod krävde tid att utvecklas för att slutligen uppfattas som en konstform.

Utvecklingen av friseringen under åren

Medeltiden och den tidigmoderna perioden är två historiska epoker då modet förändrades nästan varje århundrade, men den viktigaste utvecklingen inom frisyrområdet märks först efter medeltidens slut. Detta var en tid av enorm och utomordentlig mångfald vad gällde frisyrer och hårvård, även om vår kunskap i detta ämne inte är mer omfattande än vad som finns bevarat i olika historiska källor. Ha en trevlig resa genom friseringens historia.

Vilka frisyrer var trendiga på medeltiden?

När man undersöker friseringens historia bör man inse att den andliga sfären erkändes som betydligt mer avgörande än själva människan under medeltiden. Således var de populäraste frisyrerna blygsamma, eftersom det ansågs vara ett tecken på fåfänga att ta hand om sig själv, och det var inte accepterat av samhället. Det är inte svårt att gissa att frisörkonstens utveckling hämmades avsevärt under denna period.

Kvinnors frisyrer på medeltiden

Den mycket blygsamma stilen avspeglades naturligtvis i de medeltida frisyrerna. Den dominerande trenden på den tiden var blont eller ljust rött hår. I grund och botten kunde unga flickor ha håret utsläppt, men vuxna kvinnor var tvungna att dölja sitt hår under lämpliga huvudbonader. Det intressanta är att kvinnor brukade avlägsna håret från pannan för att få sin kropp att se smalare ut, vilket gjorde att hårfästet nästan nådde upp till toppen av huvudet. Syftet var att tydligt framhäva den höga pannan.

Det spelade egentligen ingen roll hur håret flätades under huvudbonaden. Det var bekvämligheten som var viktigast. Det mest populära var en mittbena i kombination med strama frisyrer arrangerade på baksidan av huvudet, på samma sätt som dagens flätor görs. Emellanåt kunde man dock se långt, vågigt, utsläppt hår som bars under huvudbonaderna. Att ha utsläppt hår utan någon huvudbonad var dock bara tillåtet för småflickor och jungfrur.

Mäns frisyrer på medeltiden

För män såg de medeltida frisyrerna lite annorlunda ut. Faktum är att männen hade mer frihet, vilket man tydligt kunde se eftersom de inte hade täckta huvuden. Trots detta var alla typer av huvudbonader - inklusive hjälmar, speciellt när man talar om riddare - mycket populära. När vi talar om de mest populära medeltida frisyrerna för män kan vi urskilja två olika typer av frisyrer:

• axellångt (men inte längre än så) utsläppt hår
  en ecuelle (så kallad "pottfrisyr") som kan beskrivas som hår som klippts något över öronhöjd och rakats precis nedanför

Det som är riktigt intressant är att dessa medeltida män lade större vikt vid hårvård än vad kvinnorna gjorde. Denna tendens gällde framför allt riddare som ägnade långa timmar åt att vårda sitt hår och använde endast preparat med naturligt ursprung, t.ex. vegetabiliska oljor.

Till vardags brukade männen hålla ordning på håret med hjälp av ett hårnät i axelhöjd. Denna lösning hade sina fördelar eftersom hjälmen som fästes vid det inte klämde nacken särskilt mycket. Vid speciella tillfällen satte männen upp håret i knutna och tvinnade strängar som var placerade ovanför nacken och axlarna. Denna frisyr täcktes också ofta med äggvita för att lägga till glans och fästa håret. Dock var det ganska svårt att borsta sådant hår. När allt kommer omkring var hygienen inte den starkaste förmågan hos medeltida människor.

Vilka frisyrer var trendiga under den tidigmoderna tiden?

Vissa menar att medeltiden avsevärt bromsade utvecklingen av friseringen och försvagade betydelsen av att ha rätt frisyr. Det finns en gnutta sanning i detta påstående, särskilt om man tänker på att håret inte fick lämnas blottat och inte stylades förrän under den tidigmoderna perioden. Men när vi diskuterar ämnet frisering är det emellertid bättre att dela in denna historiska epok i motsvarande litterära epoker, eftersom de kulturella förändringarna åtföljdes av förändringar inom mode och hårfrisyrer.

Frisyrer under renässansen

Renässansen kan beskrivas som en pånyttfödelse av frisörkonsten som äntligen lyckades undkomma medeltidens strikthet. Man började under denna period ägna större uppmärksamhet åt hur håret såg ut, vilket främjade utvecklingen av nya frisyrer.

Skönhetsidealet omdefinierades och hädanefter förknippades renässansens skönhet med långt, gyllene och välvårdat hår. Visserligen var det inte alla kvinnor som hade tur nog att ha naturligt gyllene hår och det var därför som naturliga metoder för hårblekning började utvecklas. Människor utvecklade olika tekniker och bland annat använde man solens och havsvattnets blekande förmåga samt hårsköljningar och örtbaserade färgämnen.

Början till renässansens frisörkonst kan beskrivas som en blandning av medeltida trender och en omdefiniering av de frisyrer som var populära under antiken. Därför var den höga pannan dominerande på den tiden, så både kvinnor och män rakade sina tinningar och avlägsnade fransarna. Människor visste dessutom vilka frisyrer som var trendiga under antiken och drog sig inte för att använda sig av det antika grekiska och romerska modet. Själva frisyrtrenderna med omsorgsfullt arrangerade frisyrer inspirerade människor under renässansen. Följaktligen var det återigen snyggt att ha naturligt och noggrant arrangerat hår.

Renässansens populäraste frisyr var en rak mittbena med två bockhornsflätor på vardera sidan av huvudet. Denna bockhornsliknande frisyr flätades med hjälp av många tunna trådar och nålar och med tjusiga hårnät eller ampuller (som skulle bli populära senare). En liknande renässansfrisyr skapades tack vare en av frisörmästarna: två hjärtformade hårrullar som dekorerades med en toque och ett hårnät gjort av till exempel pärlor.

Frisyrer under barocken

För många är barocken en av de galnaste epokerna när det gäller frisyrer. När allt kommer omkring var det den epok som utmärktes av de längsta, största och mest gåtfullt flätade frisyrerna. Några av dem liknade små torn, som faktiskt inte var möjliga att åstadkomma endast med hjälp av naturligt hår. Rikedom och prakt var det som gällde mest och denna trend var tydligast i Frankrike. Ju senare barocken inföll, desto högre frisyrer. Och det var just denna trend inom renässansens frisyrer som var startskottet för att bära peruk.

Männen var de första med att bära peruker. Trenden uppstod tack vare Ludvig XIV av Frankrike som använde konstgjort hår för att dölja sin skallighet. Perukerna, som var ordnade i långa, lösa slingor, blev en symbol för värdighet - männen såg dem som ett obligatoriskt inslag i sin klädsel, fastän de var extremt tunga och obekväma.

Vad gäller kvinnomode så var det långa och kraftigt utsmyckade peruker som ansågs moderiktiga, och de genomgick många förändringar. Oftast användes de för att ersätta de frisyrer som var svåra att skapa med enbart naturligt hår till hands. I början var perukerna rätt små och prydda med accessoarer av muslin, spets och band med trådstomme som kallas fontange. Efterhand började barockens kvinnliga peruker bli allt större och nådde riktigt massiva storlekar. De monterades på särskilda stoppningar eller trådstommar. Frodiga lockar och flätor var inte längre tillräckliga och därför började man dekorera perukerna efter humör, årstid och rådande omständigheter. För detta ändamål använde man fjädrar, tyllnät, kristaller, konstgjorda blommor och frukter, små figurer av olika föremål och andra typer av dekorationer som fästes i perukerna.

Trots att barockperukerna var vackra och kunde uppnå imponerande storlekar var de ohygieniska. Fastän barockperukerna användes nästan varje dag så rengjordes de inte, vilket ledde till att de ganska snabbt blev fulla av löss. Det var därför små guldhammare som användes för att utrota löss blev så populära i Frankrike. Perukerna var dessutom inte bekväma att bära - de hindrade rörelsefriheten (damerna var tvungna att stötta sig själva med speciella käppar), att stiga in i fordon (ofta var man tvungen att ta bort taket på vagnarna) och att sova.

Eftersom det var nästan omöjligt att åstadkomma barockfrisyrer på egen hand - att arrangera höga peruker och dekorera dem tvingade frisörerna att arbeta på en stege - blev det populärt att anlita en professionell frisör. Det fanns inga professionella salonger på den tiden, så därför erbjöds denna typ av tjänster i kundernas hem.

Sekelskiftet mellan 1700- och 1800-talet, den stora återkomsten av det naturliga

Det var först under barockens sista fas, som kallas rokoko, som den stora återgången till det naturliga började, trots att den fortfarande påverkades av barockens förkärlek för lockar, dekorationer och frisyrer i allmänhet. Lyckligtvis var ytterst få människor villiga att välja dessa massiva peruker eftersom frisyrerna blev mindre komplicerade. Folk började anse att det var trendigt med utsläppta lockar som föll ner längs ryggen. Vidare fokuserade man mer på hur man låter håret växa för att det skulle kunna återhämta sig efter att ha varit i kontakt med ohygieniska peruker. Trots detta lade man definitivt mer tid och uppmärksamhet på hårvård än vad vi gör i dag.